Såhär tyckte mamma om mitt nya liv:
"Så du ska jobba dubbelt nu? Stena på vardagarna och caféet på helgerna? O så ska du bo i kollektiv o vara vaken hela nätterna? HAHHAHAHAHHAAA"
o ungefär så är det väl. men jag tror på konceptet ett tag till.
Största problemet är att även när jag hade obegränsat med tid, enbart fritid i stort sett, så hade jag inte tid till någonting. Jag o Per pratade någon gång om hur privatlivet tar över ens liv, och det är verkligen så. Så mycket att göra, så många att träffa, så få timmar på dygnet.
Har även helt tappat bort tidsuppfattningen, vad är det för dag idag? Sover när jag kommer åt.
Men vem behöver tid?
Några av mina vänner ska gå över till 13månaders-tidsräkningen och fira
Day out of time den 25 juni (eller var det juli?), o eventuellt även räkna om klockan så att det går 100 enheter på en större enhet. Vet inte hur nödvändigt det känns, blir mest väldigt krångligt när man ska till jobbet o måste räkna om tiden för att kunna komma i tid, men det är åtminstone en intressant idé. O ett steg mot revolutionen, haha.